Luftföroreningshalter

I tätorter förekommer förhöjda halter av luftföroreningar som kan ge effekter på både hälsa och miljö samt vissa material. De föroreningar som har störst betydelse är kolväten, kvävedioxid, ozon och partiklar. Halten av luftföroreningar beror på såväl lokala som avlägsna utsläppskällor. En betydande del kommer från vägtrafiken. Under de senaste årtiondena har luftkvaliteten generellt blivit mycket bättre. Detta beror främst på utbyggnaden av fjärrvärme samt katalysatorrening på personbilar.

Luftens kvalitet bestäms utifrån Miljökvalitetsnormer

Miljökvalitetsnormerna regleras i miljöbalken och är bestämda utifrån EG-direktiv för utomhusluft. Normerna är satta för att skydda mot ohälsa och gäller främst i miljöer där människor vistas. Miljökvalitetsnormer infördes som begrepp år 1999. Tidigare fanns bara riktvärden för luftföroreningar. Skillnaden är att gränsvärden och normer är lagstadgade och måste uppfyllas.

Naturvårdsverkets information om miljökvalitetsnormer för luft

Klaras normerna?

Halterna av till exempel svaveldioxid är numera så pass låga att normerna klaras med god marginal. Svårast att klara är normerna för kvävedioxid. Höga halter förekommer vid enstaka tillfällen vintertid vid starkt trafikerade gator i stadskärnan.

Kvävedioxid

Utsläpp av kväveoxider sker framförallt vid förbränningsprocesser. I luften omvandlas kväveoxid till kvävedioxid i reaktioner med bland annat ozon. De högsta halterna beror på lokala utsläpp från vägtrafik.
Resultaten visar föroreningshalt i mikrogram per kubikmeter luft (µg/m³) och bygger på ett medelvärde av de mätningar som utförts under varje timme. Grön, gul eller röd färg anger hur uppmätt halt förhåller sig till miljökvalitetsnormen för kvävedioxid.
(Observera att värdena från direktmätningarna är preliminära. Olika förhållanden kan påverka mätresultaten och ge felaktiga värden som till exempel problem med mättapparaturen, kraftig dimma eller andra oförutsedda händelser).

Miljökvalitetsnorm för kvävedioxid (NO2)

40 µg/m³ luft som årsmedelvärde, får inte överskridas
60 µg/m³ som dygnsmedelvärde, får överskridas högst sju dygn per år (98 – percentil)
90 µg/m³ som timmedelvärde, får överskridas högst 175 timmar per år (98 – percentil)

Ozon

Marknära ozon bildas i luften till följd av fotokemiska reaktioner där kväveoxider och olika kolväten ingår. Ozonhalterna styrs väldigt lite av utsläpp eftersom tidsskalan för ozonbildning är många timmar. De högsta halterna av ozon uppkommer vanligtvis under vår och sommar i samband med intransport av förorenad luft från kontinenten. Ozonhalter är generellt sett lägre i tätorter än på landsbygden, vilket beror på att ozonet bryts ned av kväveoxid, som släpps ut från trafiken i tätorterna.

Resultaten visar föroreningshalt i mikrogram per kubikmeter luft (µg/m³) och bygger på ett medelvärde av de mätningar som utförts under varje timme.

(Observera att värdena från direktmätningarna är preliminära. Olika förhållanden kan påverka mätresultaten och ge felaktiga värden som till exempel problem med mättapparaturen, kraftig dimma eller andra oförutsedda händelser).

Källa: SLB - Analys