Våld i hederns namn

• Utsättas för hot eller tvingats gifta sig mot sin vilja
• Tvingas förneka din sexualitet eller sexuella läggning
• Känna att du inte kan leva efter dina egna tankar, känslor och normer
• Har önskningar som går emot familjens vilja
  

Hedersrelaterat våld och förtryck kan se ut på många olika sätt men utmärkande är att det är planerat, kollektivt och att hederstänkande har en avgörande roll.
Förtrycket sker i patriarkala system och handlar i till största del om kontroll av flickors och kvinnors sexualitet, där handlingar ses som symboler för släktens heder.
Våldet kan ta sig många olika uttryck såväl psykiskt som fysiskt, sexuellt och socialt.
En ung persons uppbrott från sin familj kan innebära allvarliga risker för henne eller honom. Det är viktigt att uppmärksamma behovet av både skydd och stöd.

Den familjetyp som de utsatta flickorna och pojkarna samt deras anhöriga lever i kan liknas vid en pyramid, som inte bara omfattar den närmaste familjen utan även övriga släktingar.
Familjepyramiden är således en del av en större enhet släktpyramiden. I denna typ av utvidgade familj har barn och föräldrar ansvar och skyldigheter inte bara mot varandra utan också i förhållande till en större krets släktingar. Eftersom familjen
är den avgränsade enhet som ansvarar för medlemmarnas sociala, ekonomiska och värderingsmässiga trygghet blir mycket få saker en
familjemedlems enskilda angelägenhet.
I den utvidgade familjen är man i första hand en familjemedlem och i andra hand en enskild individ. En individs behov är alltid underordnat det som anses vara familjens eller släktens bästa. Individens önskan ställs emot den potentiella skada som denna önskan kan orsaka familjens och släktens heder.
Familjepyramiden har flera nivåer där pappan befinner sig i toppen och har den avgörande makten inom familjen. Pappan är också familjens representant i kontakterna utåt mot samhället men även gentemot den övriga släkten. Flickorna återfinns i botten av detta hierarkiska system, det vill säga längst ned i pyramiden.
Mannen har i starkt patriarkala familjer en betydligt mer framträdande och överordnad roll än kvinnan. Detta återspeglas också i barnens uppfostran där pojkarna ges större friheter och rättigheter än flickorna. Detta innebär att flickorna måste förhålla sig underordnade till sina bröder och samtidigt anpassa sig till krav från pappan och släkten (nivåerna ovanför i familje- och släkthierarkin).
Kvinnan bär ett stort ansvar i hemmet både vad det gäller att sköta hushållet och att uppfostra barnen – och då främst flickorna. När barnen gör bra saker utifrån familjens värderingssystem så är det inte ovanligt att pappan tar åt sig äran men om barnet däremot gör något som ifrågasätts av familjen/släkten är det mamman som anses ha
misslyckats med sin uppgift.