Korset ligger vid Harmsarvet. Här reglerades vattnet till gruvan och till hyttorna från cirka 1555, möjligen ännu tidigare, fram till omkring 1780. Skälet till att man blev tvungen att reglera vattnet vid denna tidpunkt var att stora delar av Falu gruva stod under vatten.

Regleringen innebar att vattnet från såväl Önsbacksdammen som sjön Vällan kunde ledas antingen mot kopparhyttorna vid Gamla berget eller i Krondiket mot gruvan. Byggnadsmästare Påvel Schütz fick i uppdrag att tömma gruvan så att kopparbrytningen kunde återupptas. För detta ändamål konstruerades landets första gruvpump, det så kallade Pipepungsverket. Verket drevs med hjälp av ett vattenhjul. Hyttbäckens vatten behövdes som driftsvatten till hjulet. När ett dike grävdes från korset mot gruvan inleddes en långvarig konflikt med bergsmännen. För att inte beröva hyttorna allt vatten reglerades detta troligen med ställbara luckor här i korset. Vanligen torde Vällans vatten ha runnit mot gruvan och Önsbacksdammens mot hyttorna men det hände att allt vatten togs till gruvan.

Innan Krondiket grävts och anläggningen vid Korset konstruerats gick allt vatten till hyttorna. Hyttbäcken dämdes troligen redan på 1300-talet för att man bättre skulle kunna ta till vara driftsvattnet. Vid dämningen bildades Önsbacksdammen. Även sjön Vällan dämdes med all sannolikhet under medeltiden.

Utloppet ändrades då så att vattnet via en grävd kanal anslöt till Hyttbäcken. Därmed var vattentillgången för hyttornas drift säkrad. De grävda dikena kallas tillsammans drottning Margaretas dike. En teori är att namnet ursprungligen hörde till det först grävda diket och anknöt till unionsdrottningen Margareta (1388–1412). Den senare sträckan kallas även gamla Krondiket.

Efter omkring 1780 miste Krondiket sin betydelse då ett nytt dike, Nya Krondiket, grävdes från Vällan.