Under senmedeltiden koloniserades skogarna kring Kopparberget av många inflyttade bergsmän. De utnyttjade de privilegier från 1347, där kung Magnus Eriksson gav dem rätt att röja, nyodla och bygga gårdar utan att betala ersättning till de bönder som ägde marken. Glamsarvet är en sådan bergsmansgård och har fått sitt namn av den man ”Glamer”, den bullrige, som röjde marken, byggde gård och erhöll särskilda rättigheter, som sedan gått i arv till ättlingarna. Glamsarvet är känt i skrift från 1571 och består idag av tre gårdar, Nedre Glamsarvet, Övre Glamsarvet och Lilla Glamsarvet.

Många av bergsmansgårdarna kring Falu Gruva hade praktfulla trädgårdar, inspirerade av än ståtligare trädgårdar i mellersta Sverige och utomlands. Vid Nedre Glamsarvet syns spåren av en av dessa trädgårdar. Den anlades troligen redan på 1640-talet. I skattelängden 1571 bodde Oloff i Glamsarvet. Samme man omtalas även i domboken 1597, anklagad för att ha smitt falska mynt. På kartan från 1640 syns sju bergsmansgårdar nära ”Gäddetiärnet” (Nästjärn) med namnet Glamsarvet. Gårdarna motsvarar troligen de nuvarande gårdarna Övre och Nedre Glamsarvet, Botvidstäkt, Piparvet samt Stora och Lilla Kårarvet. 

Nedre Glamsarvet var en större bergfrälsegård och ägdes i början på 1700-talet av rådman Lars Jönsson Strömberg, föreståndare för Avesta bruk, och senare handelsmännen Gestrin och Sundblad. Gårdens knappt tiotalet hus var grupperade kring en gårdsplan. År 1834 beskrevs Nedre Glamsarvet som en gård med ”2 spannland bördig åkerjord i cirkulationsbruk med tillräcklig Åbyggnad för en Dagkarl, Stall, Fähus och tillräckliga Uthus, alla i godt stånd, jemte en större, wäl häfdad och hägnad Trädgård med Äppel- och Päronträd samt ett wackert Lusthus och Wattensprång”. 

Nedre Glamsarvets trädgård var en symmetrisk barockträdgård, anlagd i tre terrasser på sluttningen nedanför vägen och söder om den dåvarande gårdsbebyggelsen. Trädgården var indelad i åtta mindre rektangulära kvarter i de översta terrasserna och två större rektanglar i den nedre. Den hade en central mittaxel och tre rätvinkligt korsande grusgångar. Mitt i det övre korset låg ett litet lusthus målat i grått och blått. I det nedersta korset låg en springbrunn och längs grusgången en kägelbana.

Vattnet till springbrunnen kom från en damm i skogen ca 300 m norrut. I de översta kvarteren växte fruktträd och bärbuskar. Längs huvudgångarna blommade akleja, vita narcisser, brandgula liljor, bellis och andra växter i prunkande rabatter. Vid terrassernas kanter fanns häckar av syren, berberis, spirea och jasmin.

Bergsmansgårdar var gårdar vars ägare hade andelar i gruvan.

Bergsfrälsegårdar bedrev bergsbruk mot skattefrihet på gårdarna.