Puttbo är en bergsmansgård som ligger vid Stålmyran på vägen mot Källslätten.

Puttbo byggdes ut till en större bergsmansgård i början på 1700-talet, då konststatsinspektor (ekonomidirektör) Eric Sohlberg blev ägare till gården. Åren 1733-1734 gästades Puttbo av den kände botanikern Carl Linnaeus (adlad von Linné 1757), god vän och studiekamrat med Erik Sohlbergs son Claes. Linnaeus berömmer Puttbo för dess vackra trädgård.

Första gången som Puttbo omnämns är i Älvsborgs lösen 1613. Vid mitten av 1600-talet upptogs på samma plats ett torp av en man kallad ”Puttebo Knut”. Han hade tidigare bott på Långsveden, nära Glamsarvet, och hette Knut Olofsson. År 1662 såldes gården av Per Petraeus i Möklinta till Erich Israelsson i Korsgården. Den beskrevs som ”ett litet hemman beläget emillan Ståhlmyredammen och dambshyttorne Puttebo benämndt”.

Under senare delen av 1600-talet stod Puttbo obebott. År 1718 finns den åter i mantalslängden. Konststatsinspektor Eric Sohlberg och hans hustru, Catharina Lybecker, hade köpt gården vid slutet av 1600-talet och byggt om den till en ståtligare bergfrälsegård. Besökarna mötte först ett par stora lider, en s.k vårbod och en liten hölada vid vägen. Där bakom låg en präktig mangårdsbyggnad med flyglar och runt om ett 30-tal byggnader med olika funktioner.

Husgrunder, stenrösen och stenmurar syns än idag norr om gården och vid bäcken öster om bostadshuset finns rester av en damm och husgrunder. Bakom bostadshuset fanns en fin trädgård omgärdad av en stenmur och uppdelad i två terrasser. Carl von Linné beskriver trädgården som en av de vackraste i trakten: ”I Putbo stodo körsbärsträden i sin bästa vigör med skönaste mogen frukt, den man tillförne upp i Dalarna ej sett. I samma trädgård växte spirea, doftschermin, olvon, vildpersilja, krusmalva, ringblomma, rudbeckia, kaprifol, amarant, bondtobak och mynta…”.

Stenmuren och trädgårdsterrasserna är ännu synliga öster om bostadshuset.