Stålmyran är en uppdämd mosse som ligger nordväst om Puttbo.

Vid mitten av 1620-talet omnämns Stålmyran vid Puttbo första gången. Möjligen hade den först då förvandlats från myr till ordentlig damm med reglerbart utlopp till Önsbacksdammen. Vid ett kraftigt regn- och snöväder i april 1629 berättas det att vattnet bröt igenom Nydammen, Stålmyran och Önsbacksdammen och hotade gruvan. Vattnet från dammen leddes efter 1640 till det nya Kalvbäcksdiket och vidare till sjön Vällan. På 1690-talet förbättrades dammvallen och försågs med dammhus. Till detta hade bara dammvaktaren tillträde, så att vattenflödet kunde kontrolleras av Bergslaget.

Stålmyran var ursprungligen en stor mosse som sträckte sig från Puttbo upp till Hemmingsbo. På 1620-talet byggdes denna dammvall nära Puttbo och på 1680-talet Nydammen lite längre upp i myren. I en berättelse från 1673 sägs att Stålmyrdammen kunde hålla vatten för 14 dagars behov vid Falu gruva.

Vid slutet av 1600-talet var de flesta dammar och diken ganska förfallna. Dammhus saknades vid utloppen på flertalet dammar. Men på 1690-talet byggdes nya dammhus med dörrar och lås vid Djuptjärn, Stålmyran, Nästjärn, Önsbacksdammen och Karsbodammen. Det skedde i samband med andra viktiga förändringar. De gamla timrade dammbrösten ersattes med konstruktioner av murad sten. Vid Stålmyran byggdes ett sådant stenbröst åren 1697-1698.

Då Stålmyran är en uppdämd mosse sägs det att sjön är dubbelbottnad. Vid restaurering av dammhuset 2004 gjordes en undersökning av utloppsrännan och dammluckans konstruktion under byggnaden. Den visade en rejäl stensatt kanal med stenmurar som avdelade utloppet och gav plats för en dammlucka.

Dammbröst kallas främsta sidan av en fördämning eller damm där vattnet har sitt utlopp och höjden är störst.