Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

Wesa och Gruvbacken

Wesa och Gruvbacken var gårdar som låg på bergssluttningen nordväst om gruvan.

På gamla kartor från 1600- och 1700-talet kan man se en liten by på bergssluttningen nordväst om Falu Gruva. På kartan från 1640 syns 8 gårdar och 7 kopparhyttor i byn. På kartan från 1664 kallas den västligaste gården för ”Wesa” och de övriga sju för ”Grufvebackan”. Wesa är troligen det ursprungliga namnet och är mycket ålderdomligt till sin form. Det kan ha tillkommit redan under äldre järnålder (år 50 f.Kr.-700 e.Kr.) och vara en av de äldsta, kanske den allra äldsta bosättningen nära gruvan. Numera finns endast några husgrunder kvar där de gamla gårdarna legat.

Gruvbacken ökade med ytterligare ett par gårdar till totalt tio under 1700-talet, fördelade på två byklasar mellan två vägar ovanför Ingarvsdammen och nedanför Krondikena. Vid utloppet från Drottning Margaretas dike hade byn sex kopparhyttor, placerade två och två i vattenfåran. Nedanför dessa fungerade den ödelagda Skärsgruvan som hålldamm, innan vattnet släpptes vidare i rännor till gruvan och mot Ingarvets hyttor.

Gruvbackens hyttor var i funktion fram till mitten av 1800-talet, då de flesta kopparhyttorna avvecklades. Stora slagghögar nordväst om gruvan minner än idag om dessa hyttor, som fick sitt driftvatten från Drottning Margaretas dike på 1550-talet.

En känd person som föddes i Gruvbacken är arkitekten Ferdinand Boberg (1860-1946). Hans far arbetade vid gruvan men blev 1861 gruvfogde vid Norbergs gruva, varpå familjen flyttade dit. Elva år gammal återvände Ferdinand till Falun, för studier vid Falu högre allmänna läroverk. Han bodde då hos farbrodern Anders Boberg vid Falu Gruva. Senare fick fadern, Lars Gustaf Boberg, en inspektorstjänst vid gruvan i Falun, flyttade hit och köpte bergsmansgården Sveden några kilometer sydöst om Falun.

Sidan uppdaterad 2017-06-20