Startsida

Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

Drottning Margaretas dike

Drottning Margaretas dike som även kallas det Gamla Krondiket grävdes åren 1551-1555. Vattnet i diket användes till att driva Sveriges första vattendrivna pump vid en gruva.

Falu Gruva var i ständigt behov av vattenkraft sedan pumpverk och spel hade byggts från och med mitten av 1500-talet. Diket utgick från Hyttbäcken, nära Harmsarvet, och ledde vattnet på skrå utför Gruvrisberget ned till gruvans nordvästra del. Därifrån leddes vattnet i rännor till pumpverket vid gruvan. Detta verk var Sveriges första vattendrivna pump vid en gruva och hade avgörande betydelse för att hålla vattnet borta från gruvan.

I ett brev från kung Gustav Vasa till Påvel Schütz 1552 står det att ”dammar skulle byggas för att innehålla vintervattnet”. På hösten 1554 berättas det att Påvel ännu inte fullbordat ”then graffning, såm vattnet skall löpa ått gruffvan”. Diket skulle vara 1-1½ famn (1,8x2,7 m) brett och 1½ famn (2,7 m) djupt. Till detta åtgick ca 2 000 dagsverken eller 6 mäns arbete under ett år. Det sista året, 1555, anslogs medel för 1 347 nya dagsverken, så att diket skulle kunna bli färdigt.

Namnet Drottning Margaretas dike dyker upp första gången i Bergskollegiets berättelse 1697, där det står att diket är uppgrävt ”uti Drottning Margarethas tid”. Från och med 1759 kallas det Gamla Krondiket eller Drottning Margaretas dike.
Det har diskuterats vilken av de två svenska drottningar med namnet Margareta som åsyftas, unionsdrottningen från 1300-talets slut eller Gustav Vasas andra hustru, Margareta Leijonhuvfud. Hon dog 1551, året då diket började grävas. Unionsdrottningen har ingen koppling till diket, men kan ha påverkat det dike som grävdes från Vällan till Hyttbäcken under senmedeltiden.

Drottning Margaretas dike är idag ett tydligt dike med en mäktig vall på nedsidan. Bitar av diket är torrlagt men på vissa ställen flödar vattnet.

Sidan uppdaterad 2015-01-19