Startsida

Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

Önsbacksdammen

Önsbacksdammen är den äldsta länken i det gamla vattensystem som en gång i tiden drev malmuppfordringsverken vid Falu gruva och blåsbälgarna i ett antal kopparhyttor. Dammen kan till och med vara Sveriges första uppdämda vattenmagasin.

Troligen anlades Önsbacksdammen redan på 1300-talet. Då hade hyttorna på Gamla Berget tydligen börjat fordra mera vatten än de kunnat få genom den ursprungliga bäcken. Stora delar av den gamla dammvallen är bevarade, även om en bit ligger under den nuvarande Leksandsvägen.

Vattensystemet byggdes ut bit för bit under flera hundra år. Från och med mitten av 1500-talet behövdes vattnet inte bara till att driva hyttbälgarna utan även för gruvans mekaniska anordningar. Till slut fanns det ett helt nät av sjöar, dammar och tjärnar som hade förbindelse med varandra genom bäckar och diken.

På 1640-talet förlorade Önsbacksdammen sitt tillopp genom att vattnet norrifrån omdirigerades till sjön Vällan för att sedan gå vidare till gruvan. Det vatten som dammen fick genom vårfloder och höstregn räckte för det mesta att driva hyttorna med. I nödfall kund bergsmännen få leda en del av gruvans vatten till Gamla Berget genom "korset" där vattenlederna från Önsbacksdammen och Vällan möttes vid Harmsarvet.

En hel krans av vackert belägna bergsmansgårdar ligger runt dammen. De flesta av dem har byggnader av 1800-talskaraktär men är av medeltida ursprung. Många bär namn som slutar på -arvet: Harmsarvet, Korsarvet, Glamsarvet, Kårarvet och Nubbsarvet. "Arvet" betyder helt enkelt "den ärvda jordegendomen" och förlederna är mansnamn eller öknamn av mycket gammalt ursprung, som syftar på gårdarnas tidigaste ägare. "Glamer" betyder "en bullrig person" och "Nubbe" var tydligen kort till växten. Alla som ägde andelar vid gruvan hade rätt att röja mark och bygga sig en gård och sedan låta den gå i arv till sin släkt.

Många sägner berättas kring gårdar och människor. På Korsarvet bodde i slutet av 1500-talet en fogde som hette Håkan Jönsson. Han mördades 1598 och fick sina rikedomar stulna. En gammal källargrund vid gården kallas än idag för "Herr Håkans skattkammare". Före sin död hann han gräva ner en del av sina pengar väster om Önsbacksdammen, vid Västanbäck. Många år senare hittades mynten av Peder Mattson på Kårarvet. Tack vare detta blev Peder en rik man och Kårarvet en stor bergsmansgård. För att förbinda dess ägor på båda sidor om dammen med varandra, byggde någon ägare under tidernas lopp en vägbank och en bro tvärs över vattnet.

Nära Nedre Glamsarvet i sluttningen ner mot Önsbacksdammen finns kraftiga grundmurar efter en okänd gård. Man har bland annat spekulerat i att det skulle ha kunnat vara ett kloster, men det finns inga belägg för denna teori.

Vid laxviken nära Önsbacksdammens sydvästra ände finns lämningar efter jordkulor. Så enkelt kunde de fattiga bo i äldre tid. En jordkula är en primitiv bostad, som delvis består av en grävd grop i marken. Traktens sista jordkula låg på Önsbacken och revs så sent som 1922.


Sidan uppdaterad 2017-06-20