Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

En bild på en röd stuga i den översvämmade Tängerströmmen.

13.2 Översvämningar i sjöar och vattendrag

Översvämningar i sjöar, vattendrag och dagvattensystem innebär ekonomiska förluster, miljökonsekvenser och skador på byggnader och infrastruktur. Det ändrade klimatet kan innebära att översvämningar kommer att inträffa oftare. I FalunBorlänge är Falu tätort, Svärdsjövattendragen och Torsångsområdet särskilt utsatta för översvämning, och i dessa områden måste lokalisering av ny bebyggelse göras med hänsyn till översvämningsrisken.

Falu tätort tillhör de 18 områden i Sverige med betydande översvämningsrisk för befintlig bebyggelse som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) identifierat enligt EU:s översvämningsdirektiv. MSB och länsstyrelserna är ansvariga för arbetet med att ta fram hot- och riskkartor och riskhanteringsplaner. Hot- och riskkartor ska vara klara senast i december 2013 och riskhanteringsplanerna senast i december 2015.

Klimatförändringarna innebär att nederbörden under sommarhalvåret kommer i form av kraftiga skyfall, vilket kan påverka framförallt små och oreglerade vattendrag. Tendensen är att 100-årsflöden blir 10-årsflöden.

Nedan behandlas följande områden:

13.2.1 Dagvattenöversvämningar
13.2.2 Undvik översvämningsrisker
13.2.3 Bebyggelse vid Dalälvens vattensystem
13.2.4 Grundläggningshöjder

 

13.2.1 Dagvattenöversvämningar

När nederbörden sommartid kommer i form av häftiga skyfall kommer dagvattensystemen i tätorterna att behöva ta emot stora vattenmängder på mycket kort tid. En förtätning av tätorterna kan leda till fler hårdgjorda ytor som har svårt att ta hand om dagvatten. För att ta hand om dagvattnet behövs områden som kan tillåtas svämma över under kortare perioder. Dagvattenstrategier som behandlar detta behöver tas fram och kriterierna för dimensionering av ledningssystem ses över. Befintliga och nya park- och grönområden – så kallade mångfunktionella ytor - behöver säkerställas och utformas för att hantera stora mängder dagvatten vid översvämningar och för att bidra till svalka under varma perioder.

13.2.2 Undvik översvämningsrisker

Vid lokalisering av ny bebyggelse och viktiga samhällsfunktioner bör följande principer generellt tillämpas för att undvika risker från översvämning, se bild 13.1:

  • A. I markområden med stor sannolikhet för översvämning, det vill säga områden som hotas av 100-årsflöde[1], bör ingen bebyggelse tillkomma förutom enkla byggnader som garage, uthus och enklare verksamheter utan miljöpåverkan.
  • B. I markområden med viss sannolikhet för översvämning, det vill säga områden som kan hotas av högsta beräknade flöde[2], får en riskbedömning göras i varje enskilt fall av lämpligheten av en lokalisering av till exempel bostäder, arbetsplatser och viss offentlig verksamhet. Riskbedömningen görs utifrån samhällsnytta, risk för människors hälsa och säkerhet och ekonomisk skada. Den kan göras i samband med fördjupad översiktsplanering, detaljplanering eller förhandsbesked/bygglov. För bebyggelse vid Runn/Dalälvens vattensystem (se bild 13.2 för områdets omfattning) görs delvis en sådan riskbedömning i kap 13.2.4.
  • C. Riskobjekt och viktiga samhällsfunktioner, som till exempel offentliga byggnader som behövs i krissituationer, sjukhus, vårdinrättningar och liknande boenden, järnvägar, stora vägar och vägar som är viktiga evakueringsvägar, VA/avfallsanläggningar, el-/teleanläggningar samt industrier med stor miljöpåverkan bör lokaliseras till markområden med låg sannolikhet för översvämning, det vill säga områden som varken hotas av 100-årsflöde eller högsta beräknade flöde eller av översvämning orsakad av häftiga regn där dagvattensystemet har otillräcklig kapacitet.


[1] 100-årsflödet har en statistisk återkomsttid på 100 år. Sannolikheten att flödet inträffar under en 100-årsperiod är 63 %.

[2] Högsta beräknade flöde beräknas enligt Flödeskommitténs riktlinjer för dammdimensionering. Beräkningen bygger på en systematisk kombination av alla kritiska faktorer som bidrar till ett flöde.


Bild 13.1 Principskiss, från Översvämningsrisker i fysisk planering, Länsstyrelserna i Mellansverige 2006 (något bearbetad)

13.2.3 Bebyggelse vid Dalälvens vattensystem

För det område som påverkas av översvämningsrisker kring Runn och utmed delar av Dalälvens vattensystem (se bild 13.2 för områdets omfattning) redovisas mer detaljerade ställningstaganden till översvämningsrisken. Motivet är att kommunerna vill tillämpa samma förhållningssätt i hela området – kommungränsen ska inte innebära skillnader i hanteringen av översvämningsriskerna.

Kartbild över Runn och dalälvens vattensystem

Bild 13.2 Runn och dalaälvens vattensystem

De lägsta tillåtna golvnivåer/höjder för färdigt golv som hittills har tillämpas har skiljt sig åt mellan Falun och Borlänge. Det har också funnits skillnader som berott på olika höjdsystem i kommunerna, och på olika sätt att definiera lämplig grundläggningsnivå. Från 1 januari 2014 använder båda kommunerna samma höjdsystem, RH2000.

 

Höjdsystem

Borlänge

Falun

Borlänge lokala system (1)

0 m

-

RH70

-

0 m

RH2000

+0,510m

+0,204m (2)

1) baserat på RH00,  2) Detta värde gäller i Falu tätort samt i princip runt Runn

Bild 13.3 Omvandlingstabell höjdsystem

Nya planeringsunderlag har tagits fram som ger bättre underlag för bedömning av översvämningsrisker. Bland annat har en detaljerad kartläggning av översvämningsrisker tagits fram inom pågående beredskapsplanering för dammbrott i Dalälven. Från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) finns också 100-årsflöde och 200-årsflöde för Falun som är klimatanpassade, det vill säga tar hänsyn till förändringar i nederbörden som beror på ett ändrat klimat. Båda kartläggningarna redovisas i länsstyrelsens regionala underlagsmaterial (RUM) bland annat som utbredningsområden. Enligt uppgift ska sådana komma även för resten av Runn och Dalälven.

13.2.4 Grundläggningshöjder

De nya nivåerna för 100-årsflöde, 200-årsflöde och högsta beräknade flöde är utgångspunkten för kommunernas bedömning av lämpliga höjder för grundläggning av byggnader inom de områden som påverkas av Runns och Dalälvens vattensystem. Kommunerna är överens om en försiktigare inställning till bebyggelsens lokalisering i förhållande till översvämningsrisker än vad som hittills tillämpats. De nya föreslagna höjderna innebär för Faluns del en höjning med 80 cm och för Borlänges del med 30 cm i förhållande till tidigare riktlinjer vid bygglovprövning och detaljplanering.

Kommunerna är också överens om att ange en lämplig höjd för lägsta golvnivå/färdigt golv (RH 2000) för en normalvilla som anläggs med platta på mark enligt bild 13.4. Utgångs-punkten är att vattennivån inte ska överstiga underkant dräneringsskikt. För andra typer av byggnader och/eller grundläggningssätt bör samma principer ligga till grund för den tillåtna lägsta golvnivån. Det innebär till exempel att källare under den lägsta tillåtna golvnivån bör undvikas, och att källare ska utföras med vattentät konstruktion om man ändå väljer att bygga en sådan under den lägsta tillåtna golvnivån.

Bild 13.4 i ÖP Typsektion grundläggning med platta på mark

Bild 13.4 Typsektion, grundläggning med platta på mark. Utgångspunkten är att vattennivån inte ska överstiga underkant dräneringsskikt

För ny bebyggelse vid Runn och Dalälvens vattensystem (område enligt bild 13.2) ska följande gälla:

Bild 13.5 Högsta beräknade flöde, 100-årsflöde och 200-årsflöde kring Falu tätort, data från myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)

Bild 13.5 Högsta beräknade flöde, 100-årsflöde och 200-årsflöde kring Falu tätort, data från myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)

Bild 13.6 Högsta beräknade flöde och 100-årsflöde vid Torsång (uppgifter om 200-årsflöde finns ännu inte framtagna)

Bild 13.6 Högsta beräknade flöde och 100-årsflöde vid Torsång (uppgifter om 200-årsflöde finns ännu inte framtagna)

Sidan uppdaterad 2016-09-08