Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

Denna nyhet är äldre än 6 månader och kanske inaktuell. Eventuella länkar kan vara trasiga.

Publicerad

Aspeboda skola årskurs två.

På Aspeboda skola sjuder det av liv. Här är det årskurs 2 som lär sig om solrosens livscykel.

Aspeboda – samhörighet genom bygemenskap

Aspeboda utanför Falun består av ett kluster av byar. Oavsett om man talar med Bertil Vikman, 93 år, eller Tilde Bolinder, 8 år, så är de överens – Aspeboda är den perfekta platsen att bo på.

Tilde Bolinder går i årskurs två på Aspebodaskola. Hon bor i byn Olsbacka.

– Jag hade två katter, men en dog och en flyttade till farmor och farfar. Jag gillar Olsbacka, man har roligt, vi har en gräsmatta man kan springa ut på, säger Tilde Bolinder.

– Vår altandörr är sönder just nu så man får gå ut genom fönstret om man ska ut, men det är kul, säger Ebba Lorenz.

Dalarnas centrum

Bertil Vikman är född och uppvuxen i Aspeboda, förutom under 12 år då han bodde i Borlänge, har han bott i Aspeboda hela sitt liv. Bertil vill inte ha det på något annat vis heller.

– Det är Dalarnas centrum hävdar jag. Det är 12 kilometer till Falun och 12 kilometer till Borlänge, Dalarnas största städer. Förbindelsen med Falun och bussarna som går är fantastisk, säger Bertil Vikman.

Det enda han i dagsläget saknar i Aspeboda är några äldre män att umgås med.

– Jag trivs bra, det blir ju så eftersom jag är uppväxt här. Men jag saknar lite män i äldre ålder, jag är ju så pass igång trots att jag är 93 år. Jag kör fortfarande bil och det är skönt så länge det går, säger Bertil.

På landet men nära till allt

Det Bertil uppskattar är just närheten till staden trots att han bor på landet.

– När jag växte upp, på den tiden hade vi inte så mycket förbindelser. Det var ju Björbospåret, det invigdes i början av 1900-talet och var väl igång till 60-talet. Det gick ju två turer varje dag, passade inte det så fick man lifta med mjölkbilen, berättar Bertil.

Att flytta till något annat ställe har inte varit något alternativ för Bertil.

– Nej, det är nog lite svårt. Jag har ju rötterna här och det är svårt att slita upp dem. Det är så fin natur här, jag bor ju strax nedanför Aspebodagården, det är i privat regi nu. Det är lugnt och bra här ute, det är skönt att bo här och jag har jättebra grannar.

Aspeboda

Bertil Vikman är 93 år och har bott i Aspeboda i så gott som hela sitt liv. Han är årets Aspebodabo.

Sjuder av liv

Vid Aspeboda skola är det full fart. Mellanstadiet har idrottsdag med olika aktiviteter inplanerade. De yngre barnen i årskurs två har en solros på väggen i klassrummet.

– Vi håller på att lära oss hur solrosen kan växa av ett frö, och sedan växa upp igen, säger Hannes Snellman.

– Jag tycker att matte är roligast, berättar Ebba Lorenz.

Ebba bor i Stråtjärn där hon har hästar på sommarbete, då brukar hon rida också.

– Jag har en kanin, höns och en hund, berättar Lilly Johansson.

Naturen är en gemensam nämnare både för stora och små i Aspeboda.

– Oftast brukar jag klättra i träd, säger Pelle Bärwolf.

– När jag är ledig rider jag med min häst, säger Tyra Westerloui.

– Jag bor i Lilla Aspeboda, det som är bra är att man har nära till kompisar. Teo är min bästa vän och vi brukar spela spel hemma hos honom. Mitt favoritdjur är ormar, säger Karl Falkman.

Håller bygden samman

Golfbana, ridklubb, hembygdsförening och intresseförening. Det finns mycket att engagera sig i om man vill i Aspeboda.

– Det som är speciellt är att det inte finns någon riktig kärna utan det är en utspridd gammal socken. Hinsnoret och centrala Aspeboda hela vägen upp mot Brusbo. Det är många små byar. Det är inte alltid lätt att hitta en gemensam sak för byn eftersom många bor på så många olika ställen, men folk är väldigt aktiva, säger Marc Meijer, ordförande i intresseföreningen.

Aspebodadagen anordnades för första gången i år, det lockade många besökare och blev ett lyckat arrangemang. Intresseföreningen bildades så sent som för fem år sedan, men är väldigt aktiv.

– Vi försöker lyfta olika saker från politiken som kommer in i byn och vi lyfter även saker från oss till kommunen. Vi samverkar med andra orters intresseföreningar också, säger Marc Meijer.

Att hålla föreningslivet vid liv på landsbygden är viktigt anser han, samtidigt som det i Aspeboda är svårt att hitta de som vill engagera sig i föreningslivet, precis som det är svårt över hela landet.

– Vi försöker se utifrån behov när det gäller kommunutvecklingspengarna. En sagostig är på gång just nu.

Aspeboda Ridklubb

Amanda Gustafsson och Johanna Andersson är två av Aspeboda Ridklubbs engagerade medlemmar.

Ridklubben för alla

Aspeboda Ridklubb grundades på 70-talet och har tidigare haft ett ponnylag i SM. Idag är verksamheten lite bredare och engagerar ett 60-tal medlemmar.

– Det är många kallblod och ridtravare, vi är en väldigt prestigelös klubb. Vi är inte en tävlingsklubb utan vi är verkligen en hobbyklubb. En gång per år arrangerar vi nationaldagsdressyr och får på så vis in pengar till ridklubben, säger Johanna Andersson.

De har ingen ridskoleverksamhet med lektioner utan hästarna ägs privat och så kommer olika tränare och hjälper till. Det finns således inget klubbstall, men däremot en riktigt fin ridbana där både träningar och tävlingar hålls.

– Vi byggde om staketet förra sommaren och vi fick kommundelspengar som vi fixade parkeringen för, säger Amanda Gustafsson.

Att ridklubben är för alla som vill engagera sig märks just på engagemanget. Banan är nyharvad och vattentankar för att spola banan har ordnats av medlemmarna själva.

– Jag tror det betyder mycket för de här icke satsande ryttarna som känner att de inte har en tillhörighet i någon annan klubb. Och det betyder mycket för byn, många är stöttemedlemmar, det är jätteroligt, säger Johanna Andersson.

Sidan uppdaterad 2018-10-19