Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

Wafaa

Ett första steg mot ett riktigt jobb

Hon hade tre jobb samtidigt hemma i Damaskus, Syrien. Wafaa Zakaria arbetade både som assistent till en tandläkare, gjorde make up, gav ansiktsbehandlingar och fotograferade.

Efter flykten från Syrien 2014 kom hon, hennes man och son till Uppsala. Därifrån bussades de till Gesunda, sedan till Sågmyra för att till slut flytta till Falun. Där har de en lägenhet, hon och maken läser SFI och sonen går i årskurs 5. Han talar redan utmärkt svenska och trivs i skolan.

Chefen för Falu Vårdcentral, Stina von Post, behövde någon som kunde göra enklare arbetsuppgifter på vårdcentralen. Hon hade läst om #hursvårtkandetva och ville gärna hjälpa någon mer att få kontakt med det svenska arbetslivet.

– Jag mejlade Laila Edholm på AIK som i sin tur hänvisade mig till Sanna Fernkvist Melin. Hon hade ett par lämpliga kandidater, bland annat Wafaa Zakaraia.

– Det var lite nervöst att gå dit och presentera sig, säger Wafaa. Kunde jag göra mig förstådd? Jag är fortfarande lite osäker på min svenska, men det gick bra.

Stina von Post såg att Wafaa hade potential och anställde henne på prov två förmiddagar och tre eftermiddagar i veckan. I hennes arbetsuppgifter ingår att hjälpa till i köket, tvätta, stryka och hjälpa undersköterskorna att hålla rent i undersökningsrum och förråd.

Så här långt är alla nöjda. Wafaa är intresserad och pratar med alla, hon gillar att lära sig nya saker.

– Vi tycker det är trevligt att ha Wafaa här, säger Stina von Post. Det är intressant att höra henne berätta om sig och sin bakgrund. Vi hoppas att vi kan hjälpa henne en liten bit på vägen.

– Alla är så snälla och vill hjälpa mig, säger Wafaa. Jag kan fråga om allt. Jag läser SFI parallellt men jag märker att jag lär mig mer svenska här. Allt jag lär mig nu kan jag ha nytta av längre fram. För jag vill absolut studera vidare och få ett fast arbete så småningom, kanske inom vården. ”Det är bra att du jobbar, mamma”, säger min son. Han är nog lite stolt över mig.

Foto och text: Agneta Barle

Sidan uppdaterad 2017-06-27