
Att anpassa bebyggelse till platsen
Bebyggelsens karaktär skiljer sig mellan landsbygden och tätorten eller staden. Förr i tiden bodde en större del av befolkningen på landsbygden och därför är också en större del av bebyggelsen där äldre. Landsbygdens bebyggelse har vuxit fram mer succesxivt än tätortens och stadens bebyggelse.
Att majoriteten av befolkningen bor i tätorter och städer är en modern företeelse och bebyggelsen där är till större del yngre och utbyggd snabbare under expansiva kortare tidsperioder de senaste hundra åren. Ofta i form av planerade bostadsområden med sammanhållen karaktär.
Landskapet och bebyggelsen är en viktig del av landsbygdens identitet
Att en stor andel av bebyggelsen på landsbygden är äldre gör att den har en annan karaktär och struktur än bebyggelsen i staden eller tätorten. Odlingslandskapet, dalgångar och stora öppna landskapsrum är en viktig del av landsbygdens karaktär. Brukandet av marken samt bebyggelsens placering och utformning har skapat de landskap som finns idag och bidrar till landsbygdens identitet och attraktivitet.
För att behålla landsbygdens karaktär är det viktigt att nytillkommande bebyggelse anpassas till landskapet och att husens placering och utformning knyter an till befintlig bebyggelse och bebyggelsestruktur.
Fyra punkter om anpassning för bebyggelse i anslutning till det öppna odlingslandskapet
I plan- och bygglagen finns ramar för hur bebyggelsen ska se ut. Ny bebyggelse ska utformas och placeras på ett lämpligt sätt med hänsyn till bland annat stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärden och på ett sätt som bidrar till en god helhetsverkan. Detta avsnitt är ett sätt att förklara vad plan- och bygglagens krav kan innebära för landsbygdsmiljöerna i Falu kommun. Avsnittet kan vara vägledande i liknande miljöer även utanför själva planområdet.
För att förtydliga hur Falu kommun ser på hur ny bebyggelse ska utformas och placeras på landsbygden för att visa den hänsyn som krävs enligt plan- och bygglagen så redovisar vi här fyra punkter om anpassning.
Anpassningen är riktad mot områden med användningen landsbygd i användningskartan och som dessutom ligger i anslutning till det öppna odlingslandskapet, alltså inom synhåll från jordbruksmark. Avsnittet kan även användas som vägledning för andra områden med kulturmiljövärden om den platsspecifika beskrivningen kan kopplas till någon av de fyra punkterna.
De fyra punkterna för anpassning:
Befintlig bebyggelse ska behålla sin karaktär
Det här avsnittet handlar om ny bebyggelse. När man gör ändringar hos den bebyggelse som redan finns styrs det av plan- och bygglagens 8 kapitel 17 §. Den bestämmelsen kallas varsamhetskravet och innebär att ändringar och flytt av byggnader ska utföras varsamt så att de tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och dess befintliga värden. Det innebär att rekommendationerna i det här kapitlet inte alltid ska användas vid förändring av nuvarande bebyggelse, utan det beror på vilken karaktär den befintliga bebyggelsen har idag.
Det går bra att sticka ut om det görs på rätt sätt
Anpassning kan lätt uppfattas som att all bebyggelse ska se likadan ut, kanske till och med tråkig. Vi vill betona att så inte är fallet. En viktig del av landsbygdens karaktär är variation. Det går också bra att bygga hus som sticker ut från mängden. Hela det här avsnittet om anpassning handlar om att sätta ramar så att nya hus sticker ut på rätt sätt. Då har de möjlighet att utveckla de värden som redan finns på landsbygden genom att tillföra något nytt.
Anpassning är viktig i områden som redovisas om landsbygd
Att anpassa ny bebyggelse är generellt sett viktigt i områden som i användningskartan redovisas som landsbygd. Det är i första hand de rekommendationer som finns under rubrikerna Att anpassa till landskapet och terrängen, Tomtens utformning och byggnadernas placering samt Verksamheters utformning och placering som är viktiga i dessa områden där det inte finns särskilt utpekade kulturmiljövärden.
Att anpassa nytillkommande bebyggelse är viktigt eftersom alla som bor och vistas i ett område delar upplevelsen av landskapet och bebyggelsen. Bebyggelsestrukturen och landskapets karaktär är en viktig del av en plats identitet och det är därför ett ganska starkt allmänt intresse att ny bebyggelse anpassas.
Anpassning är särskilt viktig i områden med utpekade kulturmiljövärden
Vissa områden är utpekade som värdefulla på grund av sina kulturmiljövärden. När det handlar om byggnader, bebyggelseområden eller allmänna platser som är särskilt värdefulla finns det ett extra strakt skydd.Det kallas förvanskningsförbudet och finns i plan- och bygglagens 8 kapitel 13 § ochinnebär att byggnaderna, områdena eller platserna inte får förvanskas. Värdet kan vara antingen historiskt, kulturhistoriskt, miljömässigt eller konstnärligt. När kulturmiljövärdet omfattar äldre bebyggelse, områdets bebyggelsestruktur eller landskapsbilden är behovet av att anpassa ny bebyggelse ännu starkare än i områden utan särskilt utpekade kulturmiljövärden. Det är också högre krav på hur den nya bebyggelsen ska anpassas. Även byggnadernas utformning är viktig att anpassa. Kommunens kulturmiljöprogram visar vilka områden som är särskilt värdefulla på grund av sina kulturmiljövärden.
I områden som omfattas av riksintressen är det allmänna intresset att anpassa ny bebyggelse mycket starkt eftersom det värdefulla är av nationell betydelse. Riksintressena kan vara antingen för kulturmiljövård eller naturvård om anledningen till områdets riksintressestatus är kopplad till landskapsbild eller befintlig bebyggelse. Inom planområdet finns också ett område som ingår i världsarvet Falun, det omfattas även av riksintresse för kulturmiljövård. Riksintresseområden och områden som ingår i världsarvet är särskilt värdefulla ur kulturhistoriskt perspektiv och därför kan hela eller delar av dessa områden omfattas av förvanskningsförbudet.
Platsspecifika rekommendationer ska användas där de finns
I beskrivningar av områden, byggnader eller platser med kulturmiljövärden, exempelvis i kommunens kulturmiljöprogram eller i riksintressebeskrivningar, kan det också finnas platsspecifika beskrivningar av hur kulturmiljövärdena ska tillgodoses. Sådana beskrivningar gäller i så fall över de generella beskrivningar som finns i detta avsnitt om anpassning. Det finns också områden med andra användningar än landsbygd som omfattas av kulturmiljövärden.
Om du klickar här kommer du till sidan Kulturmiljö där du kan läsa mer.
Alla behöver hjälpas åt för att bidra till attraktiva landskapsbilder
En hel del aspekter som påverkar upplevelsen av landskapet och bebyggelsen är sådant som kommunen kan styra över via detaljplaner och förhandsbesked. Men en del saker, exempelvis träd och annan vegetation, behöver den enskilda fastighetsägaren själv vilja anpassa. I dessa miljöer kan kommunen kan hjälpa till med tips och råd. Tillsammans kan vi behålla vår attraktiva landsbygd.
Planeringsinriktning för att anpassa bebyggelse till platsen
- Inom områden som pekas ut som landsbygd ska rekommendationerna i avsnitten; Anpassning till landskapet, Tomtens utformning och Mindre verksamheter i normalfallet alltid följas i anslutning till odlingslandskapet, även avsnittet Byggnadernas utformning kan behöva följas exempelvis för att värna landskapsbilden eller för att åstadkomma en god helhetsverkan
- För byggnader med kulturmiljövärden eller inom områden med kulturmiljövärden ska rekommendationerna i samtliga fyra avsnitt Anpassning till landskapet, Tomtens utformning, Mindre verksamheter och Byggnadernas utformning följas om det inte finns särskilda skäl till att inte göra så.
- Om det finns platsspecifika rekommendationer som hanterar kulturmiljövärden för en byggnad eller ett område, exempelvis kommunens kulturmiljöprogram eller befintliga riksintressebeskrivningar, gäller de platsspecifika rekommendationerna över dessa avsnitt om att anpassa bebyggelse.