Genom att anpassa bebyggelsens proportioner, fasadmaterial, kulör och tak kan nya hus passas in i områden med kulturmiljövärden utan att ta överhanden, samtidigt som de kan få sina egna uttryck.

Att anpassa enskilda byggnader är särskilt viktigt för byggnader och områden som har så höga historiska, kulturhistoriska miljömässiga eller konstnärliga värden att de inte får förvanskas enligt plan- och bygglagens 8 kapitel 13 §. Rekommendationerna i detta avsnitt gäller generellt bymiljöer på landsbygden och det är inte säkert att alla, om ens några, delar är relevanta i områden med andra typer av kulturmiljövärden.

Sett från långsidan ska fasaden vara större än taket

Undvik att låta taket dominera intrycket av huset.

För att fasaden ska uppfattas som större än taket får takvinkeln inte vara för brant. En takvinkel på 25–35 grader är en bra utgångspunkt, taket får inte heller vara för flackt. För att ge huset rätt intryck hjälper också om det byggs i mer än en våning eller får ett förhöjt väggliv.

Byggnadshöjden ska vara tillräckligt hög i förhållande till gavelns bredd

Att byggnadshöjden är minst 0,6 gånger av gavelns bredd är ett bra riktmärke.

Dela upp stora husvolymer i mindre delar

På landsbygden är det inte vanligt med stora hus i byarna och därför kan alltför stora hus se främmande ut. De stora hus som finns på landsbygden ligger ofta ensamma, ibland i stora öppna landskap. Det kan vara svårt att hitta nya bra lägen för ensamliggande stora hus. Men genom att dela upp stora volymer i mindre delar kan ytmässigt stora hus passas in även i byarna. Det viktigaste är att den nya bebyggelsens volym inte avviker för mycket från bebyggelsen runt omkring.

Använd traditionella fasadmaterial och kulörer

Fasader ska normalt vara av trä. Stående träpanel är vanligast, men även andra typer av trä, exempelvis liggande träpanel eller timmerhus kan passa bra. Även om det finns hus med putsad fasad eller tegelfasad så behålls landsbygdens karaktär bäst om nya hus uppförs med träfasad. När man bygger hus med riktigt stora fönster blir det till slut en avvägning om fasaden består av trä eller glas. Hur stora fönster som passar är en avvägning mellan hur stor andel av fasaden som består av fönster, husets övriga utformning och hur huset är placerat i landskapet.

Den faluröda slamfärgen är helt dominerande på landsbygden. Men även andra jordfärger passar ofta bra, som brunt, grått eller mörkt gröna nyanser. Fasadmaterialet kan även behandlas på andra sätt som ger motsvarande färgskala, exempelvis genom att behandlas med bruntjära eller järnvitriol eller genom att låta träet gråna naturligt.

Vita knutar är en traditionell färgsättning från de senaste hundra åren. På stora hus kan man med fördel avstå från dessa så att huset uppfattas som mindre och nättare. Att måla vita knutar på komplementbyggnaderna är generellt inte traditionellt, men har förekommit då och då. Generellt riskerar vita eller ljusa detaljer att förstärka exempelvis otraditionella detaljer eller avvikande proportioner hos både bostadshus och ekonomibyggnader. Därför är det viktigt att göra en bedömning av om den vita eller ljusa färgen kommer tillföra något positivt till byggnadens uttryck.

Byggnader ska normalt ha sadeltak

Att utforma nya byggnader med sadeltak är viktigt för att de ska passa in på ett bra sätt i den äldre bebyggelsen. Andra utformningar som använts under vissa tidsperioder, exempelvis brutet tak, kan ibland fungera bra, men det varierar mer från fall till fall.

Det takmaterial som alltid passar in bra i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är tegelröda takpannor för bostadshus. För komplementbyggnader kan också andra material fungera, som exempelvis plåt, papp eller stickspån. Svarta betongpannor blev modernt först under 1900-talets andra hälft och passar sällan bra i kulturlandskapet och kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

Anpassa storleken på uthus och garage efter omkringliggande bebyggelse

Uthus och ekonomibyggnader utformas olika på olika platser. Månghussystemet med många små sammanbyggda ekonomibyggnader är vanligt bland äldre bebyggelse. På flera platser har istället de små uthusen och ekonomibyggnaderna ersatts av stora ladugårdar.

Att dela upp komplementbyggnaderna i mindre volymer som byggs samman är ett sätt som passar bra på många platser. Stora komplementbyggnader passar bäst i områden där det redan är vanligt med stora ekonomibyggnader inom jordbruket eller i lägen där byggnaden inte är i blickfånget från öppna landskapsrum.

Anpassa tillbyggnaden eller det glasade uterummet så att det passar husets utformning

Det är lika viktigt att tänka på volym, takutformning, material, färgsättning och detaljer när det görs en tillbyggnad på en befintlig byggnad som när man bygger nytt. Glasade uterum och tillbyggnader ska passas in i den befintliga strukturen och anpassas till den befintliga byggnadens karaktär och formspråk så att tillbyggnaden fungerar väl med befintliga byggnader. Det kan innebära exempelvis att de ska placeras vända in mot gården istället för ut mot landskapet om befintlig bebyggelse är arrangerad kring en gård. Tillbyggnaden bör varken vara för stor eller för liten, ibland kan en tillbyggnad i två våningar göra sig bättre än en våning och ibland kanske tillbyggnaden inte bör göras så stor som önskas, oavsett om det är generellt, på längden, på bredden eller på höjden. Traditionella glasverandor passar in på många platser, medan en inglasad altan utan panel eller grund närmast marken kan vara svår att få till på ett bra sätt. Även detaljer som avviker från den befintliga byggnadens utformning, som synliga pelare eller öppet upp till nock, kan i vissa fall få tillbyggnaden eller det glasade uterummet att se främmande ut på platsen. Att anpassa tillbyggnaden eller uterummet är särskilt viktigt i kulturhistoriskt värdefulla områden och för kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Solanläggningar är också en del av byggnadernas utformning

Solanläggningar (solceller och solfångare) som placeras på byggnader är en del av byggnadernas utformning. Placering och utformning av solanläggningar måste anpassas enligt samma principer som huset anpassas i övrigt. För att anpassa solanläggningen tillräckligt kan det ibland krävas att den placeras på en annan byggnad eller på en annan plats på byggnaden än vad som först önskades, att man väljer en solanläggning med en annan utformning eller att solanläggningen istället placeras på marken.

Ytterligare anpassning behövs när det gäller särskilt höga kulturmiljövärden

I de allra värdefullaste kulturmiljöerna eller för särskilt värdefulla byggnader så behöver man anpassa även detaljer som utformning och materialval för exempelvis fönster, dörrar, avvattning, skorsten och sockel. Det kan också vara aktuellt att ställa hårdare krav på fasad, kulör, takmaterial och husens proportioner.

Framförallt kan detta vara aktuellt i riksintresseområden för kulturmiljö, men också i vissa områden som är utpekade i Falubygden berättar, främst i bymiljöerna. De platsspecifika beskrivningar som finns kan ge vägledning i dessa fall. Byggnader och andra områden som är särskilt bevarandevärda enligt plan- och bygglagens 8 kapitel 13 § har också höga krav på anpassning. Byggnaderna och områdena behöver inte vara utpekade sedan tidigare för att paragrafen ska gälla.
Läs mer om detta under Kulturmiljö