Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

Anpassning till landskapet

Anpassa tomtens placering till landskapet och terrängen.

Bygg i skogskanten och i höglänt, väldränerad terräng

Undvik sänkor och platser mitt ute i ett annars öppet landskap.

Äldre bebyggelse brukar ligga på den mark som varit lättast att bebygga och samtidigt inte varit lika lämplig som omkringliggande mark att bedriva jordbruk på. Äldre bebyggelse ligger ofta placerade just i skogskanten, på större moränkullar i landskapet eller på åsryggar. Vid komplettering av befintliga bebyggelsegrupper passar det bra att fortsätta bygga i dessa lägen. I de fall det handlar om nya byggnader som ligger mer ensamma i landskapet ska man sträva efter att hitta höglänta lägen med väldränerad terräng, men utsatta lägen på åsryggar och moränkullar ska normalt undvikas. Genom att använda dessa principer kan man behålla den befintliga karaktären på landskapet och bebyggelsen.

Traditionellt har byggnader inte placerats i alltför branta partier då det har varit mer arbetskrävande. Och genom att välja att bygga på tillräckligt flacka platser som inte kräver stora ingrepp för att bli byggbara ser byggnaderna ut att vara anpassade till terrängen. Om man istället gör stora ingrepp i landskapet för att kunna placera sitt hus i ett brant läge är det svårt att få ett naturligt resultat som passar bra i landskapet.

Skiss som visar att det är lämpligt att bygga i skogskanten och i höglänt väldränerad terräng.
Skiss som visar att det inte är lämpligt att bygga i sänkor eller mitt ute i ett annars öppet landskap.

Använd de gränser som finns i landskapet för att förstärka tomtens gräns på ett naturligt sätt

Undvik att låta tomtens gräns ändra de befintliga gränserna.

Befintliga stigar, vägar och skogskanter är ofta anpassade efter landskapet och terrängen. Genom att använda de befintliga gränserna i landskapet har den nya bebyggelsen möjlighet att passa in i det befintliga på ett bra sätt.

Skiss som visar att man bör använda de gränser som finns i landskapet för att förstärka tomtens gräns.
Skiss som visar att det inte är lämpligt att låta tomtens gräns ändra de befintliga gränserna.

Fortsätt på den befintliga bebyggelsestrukturen

Undvik att skapa helt nya strukturer.

Det finns olika bebyggelsestrukturer på olika platser. Bebyggelse på åsar består ofta av en radby medan bebyggelse på större moränkullar ofta består av en klungby. Vissa byar är mer påverkade än andra av skiftesreformerna, där ligger bebyggelsen ofta mer glest placerad med många vägar som kopplar samman den. Det finns också platser med stora gårdar som ligger ensamma ute i eller i kanten av det öppna odlingslandskapet.

Den bebyggelsestruktur som finns på platsen ska styra hur ny bebyggelse placeras. Exempelvis i en radby så ska ny bebyggelse följa radbyns mönster och i en klungby kan man fortsätta att förtäta eller utöka den befintliga byklungan. Där bebyggelsen är gles är det viktigt att inte alla nya hus placeras i samma område, utan att området behåller den glesa karaktären. Stora ensamliggande gårdar, ofta bergsmansgårdar, ska fortsätta ligga ensamma, det är viktigt att inte placera nya hus närmare dem än befintlig bebyggelse.

Skiss som visar att det är lämpligt att fortsätta på befintliga bebyggelsestruktur.
Skiss som visar att det inte är lämpligt att skapa nya bebyggelsestrukturer.
Sidan uppdaterad 2021-09-07