Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

Envikens kyrka

Kulturmiljö

Falu kommun har många värdefulla kulturmiljöer. De flesta känner säkert till att Falun, med gruvan, staden och den omgivande bergmansbygden, är världsarv och upptaget på Unesco:s världsarvslista. Trots att bara mindre delar av världsarvsområdet ligger inom den fördjupade översiktsplanen för delar av landsbygden så har gruvdriften lämnat tydliga spår på många platser, så som tidigare gruvområden, dammsystem och slagghögar samt de stora bergsmansgårdarna.

Världsarvet är en kulturmiljö av internationellt intresse. Världsarvsområdet utgör också riksintresseområde för kulturmiljövården. Riksintresseområdena är av nationellt intresse och det finns några sådana områden inom planområdet. De regleras i miljöbalken och ska skyddas från påtaglig skada på riksintressets värden.

Utöver det har Falu kommun pekat ut värdefulla bebyggelseområden och enskilda byggnader som är av mer regionalt eller lokalt intresse. Dessa områden och byggnader finns redovisade i kommunens kulturmiljöprogram.

Världsarvet Falun

Falun fick världsarvsstatus 2001 och är därmed enligt Unesco en av drygt 1000 platser i världen som är så viktig att den ska bevaras för all framtid. Världsarvet utgör inget skydd i sig själv, utan världsarvets värden ska skyddas genom respektive nations ordinarie lagstiftning. I Sverige finns skydd för kulturmiljöer i plan- och bygglagen, kulturmiljölagen och miljöbalken.

Världsarvskommitténs motivering för utnämningen är att det historiska industrilandskapet kring Stora Kopparberget och Falun utgör ett av de främsta områdena i världen för gruvhantering och metallproduktion. Gruvdriften upphörde vid 1900-talets slut. Linnévägen, som passerar Grycksbo och Bjursås, ingår i världsarvsområdet. Planområdet tangerar världsarvet vid Danholn och Bergsgården.

Läs mer om Världsarvet Falun

Riksintresseområden för kulturmiljövård

Riksintresseområden för kulturmiljövård visar upp landets historia och har sådana värden att de är av betydelse för hela Sverige. Riksintresseområdena utgörs av sammanhängande kulturmiljöer där viktiga historiska skeenden går att utläsa i fysiska uttryck i landskapet och bebyggelsen. Sammantaget ska riksintressena ge en bred bild av samhällets historia och spegla olika tidsperioder, utvecklingsskeden och verksamheter som har varit av betydelse för samhällsutvecklingen. Miljöerna visar hur människan genom historien nyttjat och präglat landskap och platser och kan bestå av exempelvis bruksmiljöer, äldre stadskärnor, äldre brukade landskap eller områden som är särskilt rika på fornlämningar.

Inom området för den fördjupade översiktsplanen finns tre riksintresseområden för kulturmiljövården:

Rällsjöbo, riksintresse W 18. Rällsjöbo är en bymiljö med välbevarade gårdsbildningar och odlingslandskap av 1600- och 1700-talskaraktär.

Läs om hur riksintresset Rällsjöbo ska säkerställas i områdesrekommendationen för Byarna runt Bjursås.

Linnévägen, riksintresse W 17. Linnévägen är en vägmiljö med bevarad och relativt oförändrad 1700-talsväg mellan Falun och Rättvik. Vägen har fått sitt namn genom att Carl von Linné år 1734 färdades denna sträckning.

Läs om hur riksintresset Linnévägen ska säkerställas i områdesrekommendationen för Bjursås.

Linghedsströmmen, W 24. Linghedsströmmen är en tidig industriell miljö med olika exempel på hur vattenkraften har utnyttjats fram till man började framställa elektricitet.

Läs om hur riksintresset Linghedsströmmen ska säkerställas i områdesrekommendationen för Linghed.

Ytterligare ett riskintresseområde sträcker sig en liten bit in i planområdet söder om Vassbo, det är Torsångsbygden, W 7. En central odlingsbygd med fornlämningar och delvis väl bevarad jordbruksbygd. Enbart en liten del av riksintresseområdet ingår i planområdet. De rekommendationer som finns för användningen landsbygd och att anpassa bebyggelse bedöms vara tillräckligt för att tillgodose riksintresset i denna del. Riksintresset hanteras istället i fördjupad översiktsplan för området runt Runn, som tas fram tillsammans med Borlänge kommun.

Läs mer om riksintressen för kulturmiljövård Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kommunalt utpekade kulturmiljöer och byggnader

Kommunens kulturmiljöprogram innehåller en översiktlig beskrivning av Falu kommuns mest värdefulla kulturmiljöer, som redovisas områdesvis. Miljöerna är inte klassificerade eller rangordnade, men för varje område finns en värdebeskrivning samt rekommendationer för områdets bevarande och redogörelse för skyddsnivå.

Odlingslandskapet i Utanmyra och Lönnemossa ingår i en analys av odlingslandskapet. Mer om den analysen kan du läsa i fördjupad översiktsplan för Falu tätort och området runt Varpan.

Bebyggelse och områden kan ha olika skydd

Det vanligaste är att bebyggelsens eventuella kulturmiljövärden är skyddade i plan- och bygglagen (PBL), men skydd för bebyggelse och miljöer finns också i miljöbalken och kulturmiljölagen, exempelvis genom riksintressen för kulturmiljövård eller bestämmelser om byggnadsminnen.

I PBLs 2 kapitel 6 § finns en bestämmelse om att bebyggelse och byggnadsverk sak utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan. Bestämmelser gäller vid planläggning, ärenden om bygglov och även åtgärder som för byggnader som inte kräver lov. Utöver den inledande bestämmelsen kan skyddet också handla om en skydds- eller varsamhetsbestämmelse i en detaljplan eller i en områdesbestämmelse. Det finns också generella skydd om varsamhet och förvanskning som s i PBLs 8 kapitel, 13 och 17 §.

Förvanskningsförbudet och varsamhetskravet

I plan- och bygglagens 8 kapitel 13 § finns ett förbud mot förvanskning av vissa byggnader. Det innebär att byggnader, bebyggelseområden och allmänna platser som är särskilt värdefulla att bevara inte får förvanskas. Förvanskning är kopplat till de egenskaper som gör byggnaden eller området värdefullt. Innan man genomför en förändring är det därför viktigt att först reda ut vilka värden byggnaden eller området har.

Värdet kan vara både historiskt, kulturhistorisk, miljömässigt eller konstnärligt. Det innebär att det inte bara är äldre eller genuin bebyggelse som kan omfattas av förvanskningsförbudet. Värdet kan exempelvis även bestå i att byggnaden eller området visar en viktig förändring i samhället, som bilismens framväxt. Ett annat exempel är en byggnad med en stark arkitektonisk idé eller som tjänat som förebild i sin samtid. Förbudet gäller oavsett om byggnaden tidigare är utpekad som värdefull eller inte och oavsett om byggnaden ligger inom eller utanför detaljplan, områdesbestämmelser eller sammanhållen bebyggelse. Förvanskningsförbudet gäller vid alla ändringar av särskilt värdefulla byggnader eller bebyggelseområden, såväl exteriört som interiört, och oberoende av om en åtgärd är bygglovs- eller anmälningspliktig eller inte.

I plan- och bygglagens 8 kapitel 17 § finns också krav på varsamhet som gäller alla byggnader, oavsett ålder. Alla ändringar eller ombyggnader av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar tillvara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.

Det här kan förvanskning vara

Förvanskning kan handla om att

  • en viktig egenskap hos byggnaden går helt förlorad
  • en åtgärd går ut över byggnadens eller områdets särart
  • byggnadens genuina karaktär inte bibehålls
  • en åtgärd inte är anpassad till byggnadens karaktär när det rör sig om en byggnad i ett känsligt läge i en kulturmiljö.

Det kan exempelvis handla om uppförande av ett flertal takkupor (om taket är en framträdande del av bygganden), byte av takmaterial, fasadmaterial eller kulör och många andra åtgärder. Ju värdefullare en byggnad eller ett område är, desto mindre förändringar kan innebära en förvanskning. Utgångspunkten måste hela tiden vara att behålla de värden som byggnaden eller området har.

Förbudet att förvanska innebär inte att det är förbjudet att förändra. Men förändringen måste ske på rätt sätt.

En åtgärd som är förenlig med detaljplanen behöver inte alltid vara tillåten

I områden som är detaljplanelagda måste man vara särskilt uppmärksam på om byggnader eller områden har kulturmiljövärden. Även om detaljplanen inte reglerar fasadmaterial, kulör eller takmaterial kan byggnadens eller områdets värden innebära begränsningar i vilket takmaterial, fasadmaterial eller kulör som får användas. Fastighetsägaren har ansvar för att ta reda på om en åtgärd är tillåten eller inte innan den utförs.

Hur vet man om en byggnad eller ett område är särskilt värdefullt?

En byggnad behöver inte vara utpekad som särskilt värdefull för att förvanskningsförbudet ska gälla. Bedömningen måste göras i varje beslut som tas, exempelvis vid bygglov.

Utöver områden av riksintressen för kulturmiljövården så kan utpekanden i exempelvis kulturmiljöprogram eller översiktsplaner fungera som en vägledning för vilka byggnader eller områden som omfattas av förvanskningsförbudet. Utpekanden ska bara ses som en vägledning, och även byggnader eller miljöer som inte är utpekade i förväg kan omfattas av förvanskningsförbudet. Särskilt uppmärksam ska man vara på byggnader som tillkommit före 1920 eftersom sannolikheten är större att dessa är särskilt värdefulla jämfört med byggnader som uppförts senare. På ett par platser i den fördjupade översiktsplanen uppmärksammas lite yngre grupper av byggnader där eventuella värden bör utvärderas om det blir aktuellt med förändringar.

Områden som pekas ut i kommunens kulturmiljöprogram ska normalt betraktas vara särskilt värdefulla ur kulturhistorisk synpunkt. På landsbygden finns det framförallt många stora bebyggelseområden med utpekade kulturmiljövärden. Eftersom större områden ofta är översiktligt utpekade är det viktigt att alltid titta på värdena i varje enskilt fall. Värdena kan variera inom området och det kan finnas en eller flera värdekärnor där värdena är särskilt höga.Det är förändringens påverkan på själva värdet som är vägledande för om en förändring är en förvanskning eller inte.

När värdet består av större områden är det viktigt att ta hänsyn till hur den aktuella förändringen påverkar området, men också vad fler förändringar av liknande slag skulle innebära för området, så kallade kumulativa effekter. Om fler förändringar av liknande slag klassas som en förvanskning bör även den aktuella förändringen klassas som en förvanskning.

Många områden i kommunens kulturmiljöprogram pekas ut med anledning av att områdets värde helt eller delvis består av äldre bystrukturer, jordbruksbygder eller äldre byar eller gårdar i ett öppet odlingslandskap. Hur ny bebyggelse ska anpassas i dessa områden utvecklas i avsnittet Att anpassa bebyggelse

Platsspecifika rekommendationer ska användas där de finns

I beskrivningar av värdefulla områden, byggnader eller platser med kulturmiljövärden, exempelvis i kommunens kulturmiljöprogram eller i riksintressebeskrivningar, kan det finnas platsspecifika beskrivningar av hur kulturmiljövärdena ska tillgodoses. Sådana beskrivningar gäller i så fall över generella beskrivningar om anpassning i denna fördjupade översiktsplan eller andra övergripande dokument.

Kulturmiljölagen

Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. (Kulturmiljölag, 1 kap, 1§)

Byggnadsminnen

De mest värdefulla byggnaderna får enligt Kulturmiljölagen förklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen. Byggnadsminnen är alltså byggnader som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Bestämmelserna om byggnadsminnen får också tillämpas på parker, trädgårdar eller andra anläggningar. Inom området för den fördjupade översiktsplanen finns tre byggnadsminnen:

  • Gamla bönhuset i Bjursås
  • Logen Wasa minne i Svärdsjö
  • Isala Kungslada, norr om Svärdsjö

Även kyrkor och fornlämningar omfattas av skydd enligt kulturmiljölagen.

Läs mer om byggnadsminnen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Fornlämningar

Fornlämningar är spår efter mänsklig verksamhet. Det kan handla om boplatser, gravfält, gruvor med mera. De arkeologiska lämningarna bidrar till att det historiska landskapet med sin tidsdimension kan upplevas och förstås. Fornlämningar som är synliga ovan mark ingår även som väsentliga element i kulturlandskapet. Även utanför världsarvs- och riksintresseområdet finns lämningarna efter den äldre gruv- och hyttverksamhet i Falun och dessa har en särskild betydelse för kommunen och bygden.

Fornlämningar har ett stark skydd genom kulturmiljölagen. Lagskyddet har stora konsekvenser för stadsbyggnader genom att den sätter begränsningar för exploateringars lämplighet och genomförbarhet. Enligt kulturmiljölagen är det förbjudet att utan länsstyrelsens tillstånd ändra eller skada en fornlämning. Ofta är tillståndet kopplat till krav på arkeologisk undersökning.

Information om kända fornlämningar finns i Riksantikvarieämbetets webb-tjänst Fornsök Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Tänk på att även objekt som inte är kända och därmed inte redovisas i karttjänsten kan klassas som fornlämningar.

Planeringsinriktning för Kulturmiljö

  • Om det finns platsspecifika rekommendationer som hanterar kulturmiljövärden för en byggnad eller ett område, exempelvis kommunens kulturmiljöprogram eller befintliga riksintressebeskrivningar, gäller de platsspecifika rekommendationerna över generella rekommendationer i denna fördjupade översiktsplan eller andra övergripande dokument.
Sidan uppdaterad 2021-11-16