Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

Bild på mall som visar måtten

Strandskydd

Strandskyddet ska långsiktigt trygga att medborgarna har tillgång till strandområden genom allemansrätten. Det ska också bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Strandskyddet regleras i första hand i miljöbalken men finns också med i andra lagar. Det generella strandskyddet är 100 meter men kan utvidgas upp till 300 meter. I vissa fall kan det upphävas och i andra fall går det att söka dispens från förbuden i det.

Strandskyddet gäller både på land och i vattenområdet, inklusive undervattensmiljön. Det generella strandskyddet gäller vid insjöar, vattendrag och havet. Lagen medger idag inte någon avgränsning beroende på storlek av sjöar och vattendrag. Strandskyddet kan vara utvidgat upp till 300 meter eller upphävt genom särskilda beslut.

För att tillgodose strandskyddets syften är det enligt huvudregeln förbjudet att vidta vissa åtgärder, bland annat att uppföra nya byggnader, inom strandskyddsområdet.

Upphävande av strandskydd

Strandskyddet kan vara upphävt eller kan upphävas genom särskilda beslut av länsstyrelsen eller kommunen. Kommunerna kan besluta om att strandskyddet ska upphävas för ett område inom en detaljplan ”om det finns särskilda skäl och om intresset av att ta området i anspråk väger tyngre än strandskyddsintresset”. De särskilda skäl som kan användas finns uppräknade i miljöbalkens 7 kapitel 18 c § och 18 d § och är samma skäl som de som gäller vid dispenser från strandskyddet. Länsstyrelsen kan besluta om att upphäva strandskyddet i enskilda fall för mindre sjöar och vattendrag om områdets betydelse för att tillgodose strandskyddets syften är liten. Till mindre sjöar och vattendrag räknas sjöar med en vattenyta på högst omkring ett hektar och vattendrag med en bredd på högst omkring 2 meter.

Vid förändringar inom strandskyddat område inom och i anslutning till de mindre tätorterna kan i vissa fall det särskilda skälet angeläget allmänt intresse användas eftersom utveckling av bebyggelse och anläggningar är angeläget för kommunens utveckling och bedöms ge långsiktiga fördelar för samhället. Den typen av utveckling bedöms också uppfylla kriterierna för LIS-område och de särskilda skäl som är kopplat till dessa, dessa skäl bör därför användas i första hand. På grund av detta kompletteras tätorterna med LIS-områden för små vattendrag i de centrala delarna där det bedöms vara lämpligt, exempelvis i Bjursås och Danholn.

När strandskyddet upphävs ska det finnas så kallad fri passage vid stranden, förutsatt att det inte är omöjligt med hänvisning till de planerade byggnaderna eller till åtgärdernas funktion. Passagen ska upplevas som tillräckligt bred för att människor inte ska avhålla sig från att använda den och den bör aldrig vara mindre än några tiotal meter i bredd från strandlinjen.

Vid upphävande av eller dispens från strandskyddet måste alltid en bedömning göras på plats av områdets värden för växt och djurlivet samt friluftslivet. Bedömningen kan resultera i att mer detaljerade inventeringar av växt- och djurliv och/eller områdets värde för friluftslivet kan behöva göras.

För att veta om strandskyddet verkligen är upphävt inom en detaljplan måste den aktuella platsen/berörda delen av en fastighet alltid bedömas mot den gällande detaljplanen och dess bestämmelser och mot eventuella separata beslut om att strandskyddet är upphävt.

Dispens från strandskyddet

I vissa fall kan dispens ges från förbuden i det generella strandskyddet, men möjligheten är liten. För att en dispens ska kunna ges måste två förutsättningar vara uppfyllda. Dels ska det finnas ett särskilt skäl och dels får syftet med strandskyddet inte motverkas. De särskilda skäl som kan användas finns uppräknade i miljöbalkens 7 kap 18c § och 18 d §.

Kommunen kan besluta om dispenser, men i vissa fall kan även länsstyrelsen göra det. För att det särskilda skälen i 18 d § (”om en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd inom ett område för landsbygdsutveckling i strandnära läge bidrar till utvecklingen av landsbygden”) ska kunna användas förutsätter det att ett område för landsbygdsutveckling i strandnära läge (så kallat LIS-område) finns redovisat i en antagen översiktsplan.

Ett beslut om dispens från strandskyddsbestämmelserna innebär inte alltid att en åtgärd får vidtas eller en byggnad uppföras. Det kan också krävas tillstånd enligt annan lagstiftning, till exempel ett bygglov enligt plan- och bygglagen.

Planeringsinriktning för Strandskydd

  • Vid upphävande av eller dispens från strandskyddet bör normalt en bedömning göras på plats för områdets värden för växt och djurlivet samt områdets värde för allmänhetens tillgänglighet till stränder.
  • Vid upphävande av eller dispens från strandskyddet kan det ställas krav på en mer detaljerad inventering av växt- och djurlivet och/eller områdets värde för allmänhetens tillgänglighet till stränder. Inventeringen bekostas av den som önskar upphäva eller få dispens från strandskyddet, exempelvis en fastighetsägare eller exploatör.
  • Vid framtagande av detaljplanför bebyggelse inom strandskyddat område ska strandskyddet upphävas i de delar som krävs för att kunna genomföra detaljplanen. Upphävandet ska ske med hänvisning till det eller de särskilda skäl som är möjliga att tillämpa.
  • Vid dispenser och upphävande av strandskydd ska det finnas så kallad fri passage vid stranden, förutsatt att det inte är omöjligt med anledning av de planerade byggnadernas eller åtgärdernas funktion
Sidan uppdaterad 2021-10-04