Kommunfakta
Falu kommun ligger i den sydöstra delen av landskapet Dalarna (Dalarnas län). Falun är residensstad och Dalarna tillhör Västerås stift.
Kommunen gränsar i norr till Ovanåker och Bollnäs, i nordöst till Ockelbo, i öster till Sandviken och Hofors, i sydöst till Hedemora och Säter, i sydväst till Borlänge kommun samt i nordväst till Leksand och Rättvik.
Förutom Faluns centralort, vid sjön Runn, så finns också landsbygdens tätorter Bjursås, Enviken, Grycksbo, Svärdsjö, Sundborn, Aspeboda, Hosjö och Vika. Just nu bor cirka 59 750 personer i kommunen, de flesta i tätorten, och befolkningsutvecklingen är fortsatt positiv.
Kommunen har en landyta på 2 040 kvadratmeter, högsta berget är Spjärshällen (506 meter över havet) och djupaste sjön är Rogsjön med sina 65 meter.
Falu kommun bildades vid den stora kommunreformen 1971 av Falu stad och landskommunerna Bjursås, Enviken, Sundborn och Svärdsjö.
Vid kommunreformen 1952 uppgick Aspeboda landskommun i Stora Kopparbergs landskommun. 1967 inkorporerades Stora Kopparberg och Vikas landskommun i Falu stad.
Kommunens två största arbetsgivare är kommunen och regionen (främst Falu lasarett).
Kommunvapnet
Vapnet godkändes i moderniserad form av riksheraldikern och registrerades hos Kungliga patent- och registreringsverket den 29 januari 1989. Beskrivningen är: I fält av guld en uppskjutande från kant till kant gående krenelerad mur och däröver tre bjälkvis ordnade kopparsymboler, allt rött.
Vapnet har tidigare förts av Falu stad. Det grundar sig på innehållet i stadens äldsta sigill från 1642. Sigillet visar bland annat en stadsbild, som i vapnet förenklats till en mur, och ett koppartecken, syftande på malmbrytningen.
Ortsnamnet
Stadens namn är omtvistat. Det finns de som menar att namnet (år 1400 uppa Falene) är bestämd form dativ av ett ånamn *Fala ’den gulbleka’, syftande på färgen i nuvarande Faluån.
Andra menar att namnet har sin utgångspunkt från den ålderdomliga betydelsen av ordet ”faal”, som då betydde ”till salu”. Från och med 1300-talet hölls regelbundet återkommande torgdagar på en torg- och marknadsplats vid Faluåns nedre lopp. Kring denna plats utvecklades en bebyggelse, som gick under namnet Falan.
Staden Falun
Trots att Falun var en betydande tätort redan under senmedeltiden dröjde det till 1641 innan orten erhöll sina stadsprivilegier. Drottning Kristina, genom förmyndarregeringen, slog fast Faluns status i en enklare privilegieurkund 1641, som sedan betraktats som den officiella tidpunkten för stadsbildandet.
Drottningen skulle vid ett besök några år senare bekräfta stadens nya status. När stadsprivilegierna utfärdades var Falun den näst största staden i landet med sina drygt 6 000 invånare. Det här var också tiden för Sveriges stormaktstid och gruvbrytningen stod på topp. Den första stadsplanen kom 1646 och präglades av ett rutmönster med Åsgatan som huvudstråk.
Faluån klyver staden i två delar – i folkmun den gruvliga och den ljuvliga sidan. Den gruvliga sidan ligger förstås närmast gruvområdet. Sommaren 1761 utbröt två bränder, vilka ödelade två tredjedelar av staden. Efter bränderna uppfördes ett tjugotal stenbyggnader, flertalet av slaggflis i en helt ny byggnadsteknik.
År 2001 upptogs staden, gruvan och bergsmansbygden till världsarv av FN, vilket betyder att staden är värd att bevara då den anses vara en angelägenhet för hela mänskligheten.
Falun har ett rikt kulturliv med institutioner som Dalarnas museum, Dalateatern och kulturcentret Magasinet. I Falun finns även Högskolan Dalarna.
Kända varumärken från staden är Falukorv, Falu rödfärg, Falu ättika och Falu rågrut.
Souveniren Falujungfrun har anor från 1700-talet.
Gruvbrytningen är intimt förknippad med Faluns utveckling, och delar av staden är byggd på kopparslagg.
Dalregementet flyttade till Falun 1905 och lades ner 2000. Den 12 oktober 2020 presenterade regeringen en överenskommelse om att från 2022 återetablera Dalregementet i Falun. En utbildningskapacitet om årligen på cirka 200–250 inryckande värnpliktiga från närområdet ska finnas och nå full kapacitet under perioden 2026–2030
Falun är också VM-staden. Vid fyra tillfällen – 1954, 1974, 1993 och 2015 – har nämligen Falun stått som värd för skid-VM. 2027 är det dags igen!
Svenska skidspelen, med världscuptävlingar och världseliten på plats, arrangeras också varje år i staden. Falun ansökte också om att få arrangera vinter-OS 1984, 1988 och 1992 men fick se sig bli bortröstade i den kampen.
I Falun finns också Sveriges enda cykelvelodrom.
Kommundelarna
Vika
De mäktiga slaggvarpen i Hosjö- och Knivabygden i norra delen av socknen vittnar om den hyttverksamhet som pågick under de århundranden då Falu gruva försåg bergsmännen med malm. Bergsmansgården Gamla Staberg påminner om den tid då bergsmännen styrde utvecklingen. Södra delen av Vika är en gammal skogs och jordbruksbygd. Den medeltida kyrkan är en av Dalarnas märkligaste med väggmålningar från 1500-talet.
Bjursås
I dokument från 1468 och 1485 återfinns uppgifter om Bjursås. I en skattelängd från 1539 är 10 gårdar upptagna, vilket vittnar om fast bebyggelse i socknarna för flera århundranden sedan. Bönderna var tidigt sysselsatta med skogsarbete i samband med kolning under vissa tider. Historien ger också bilden av att männen från Bjursås var duktiga hantverkare och att många av dem arbetade som snickare, smeder och liknande. Carl von Linné konstaterade 1734 under sin Dalaresa att markerna i Bjursås är intressant för sin flora. Bjursås är också känt för sin skotillverkning, som har gamla anor. Tidstrands yllefabrik i Sågmyra, som grundades 1896, gav många ortsbor arbete.
Enviken
Här liksom i många andra dalasocknar var det jord- och skogsbruk som var huvudnäringen för de flesta. Envikens gamla kyrka uppfördes 1669-1679 på eget initiativ av folket i Enviken, som tyckte att kyrkfärden till Svärdsjö var för lång. Men det dröjde ända fram till 1 maj 1864 innan Enviken blev en egen församling. Rönndalen är annars det ursprungliga namnet på orten Enviken och återfinns i södra delen av tätorten. Rönndalen och den närliggande byn Hedgårdarna tillkom ungefär omkring år 1660 genom en utflyttning från Kolninggårdarna, en del av Enviksbyn, men kom senare att kallas Rönndalen.
Svärdsjö
Sockennamnet omnämns först i ett dokument från 1357. Det finns dock fynd från Svärdsjöområdet som visar på besök från fiskare och jägare under den yngre stenåldern. De äldsta delarna i Svärdjös kyrka dateras till slutet av 1300-talet eller början på 1400-talet. Jordbruk och boskapsskötsel var liksom skogsbruket huvudnäringen i socknen under flera århundranden. I början på 1700-talet kom också gruvdriften i gång och skapade nya jobb.
Sundborn
Klart är att Sundborn skiljdes från Svärdsjö 1636. Den första kyrkan i byn uppfördes 1620 och den nuvarande 1755. Annars är ”en utpräglad bergsmans- och herrgårdsbygd” en beskrivning av orten. Klart är att bergsmän, som hade en andel i Falu gruva, bosatte sig tidigt i Sundborn och byggde sina kopparhyttor utefter Sundbornsån. Bergsmännen ägde också stora gårdar med tillhörande åkrar och skog. Sundborn är starkt förknippat med konstnären Carl Larsson, som ägnade mycket av sitt måleri åt familjen och hemmet. Hans gård, Lilla Hyttnäs, är bevarat och i dag ett stort besöksmål.
Aspeboda
Ortsnamnet nämns första gången i ett fastebrev av häradshövding Magnus Enbjörnsson i samband med ett köp av en egendom i Aspeboda. Namnet tros ha förekommit tidigare som uttryck för att det funnits fäbodar i Aspeboda under tidig medeltid. Förleden ”aspa” kan syfta till både trädet asp och fisken asp. ”Bodhum” anger att det är benämning på fäbodar. Den första kyrkan, Helge-Andas kapell, byggdes 1609. Aspeboda socken bildades 1640. Aspeboda består av skogsbygd kring Aspåns dalgång. Aspeboda blev i huvudsak koloniserat under medeltiden, men tre järnåldershögar är kända. Från historisk tid märks närmare 20 hyttområden. Den nuvarande tegelkyrkan, ritad av Rolf Bergh och invigd 1963, antyder i formen den föregående träkyrkan från 1669–81 (förstörd vid en brand 1959). Klockstapeln är från 1681.
Stora Kopparberg
Troligen fanns redan på 1300-talet en församling vid Kopparberget med egen kyrka och präst, men först 1554 blev befolkningen sammanförd i en egen församling med egna gränser. Den handelsplats vid Kopparberget som sedan 1200-talet utgjort ortens centrum växte snabbt i omfattning. I samband med stadsprivilegierna 1641 bröt sig Falun ur Stora Kopparbergs socken. I bygden kring Kopparberget låg hyttorna tätt vid vattendragen. Under 1900-talet utvecklades samarbetet mellan Stora Kopparbergs kommun allt mer och detta underlättade den kommunala sammanslagning som skedde 1 januari 1967.
Sjön Runn
Falun är också en sjöstad. Intill staden breder sig nämligen sjön Runn ut sig. Runn är Dalarnas näst största sjö, 68 kvadratkilometer vid. En härlig ”skärgårdssjö” med över 80 öar.
Fjärdar, sund och skiftande stränder gör sjön till ett eldorado för fritidsaktiviteter – sommar som vinter. Genom århundraden har Runn utgjort en viktig transportled för såväl gods som passagerare. 1856 kom den första ångbåten till sjön och en livlig ångbåtstrafik tog sin början. Än i dag far ångbåtar omkring på sjön.
Den gruvliga historien
Falu gruva är äldre än staden, som till stora delar vilar på slaggen från mer än tusen års brytning i gruvan.
Fyndigheterna av koppar i Falun hittades enligt sägnen av bocken Kåre, som kom hem med röda horn. Husbonden följde bocken och hittade den stora kopparfyndigheten. Fynd visar att gruvbrytningen var igång redan under 1100-talet.
På 1600-talet hade gruvan sin storhetstid och det var under den här perioden som gruvan fick sitt eget hospital, egna betalningsmedel, egna lagar, domstolsväsende och regemente. Under storhetsperioden svarade gruvan för 70 procent av hela kopparproduktionen i Europa!
1687 inträffade det stora raset som bildade Stora Stöten. Otroligt nog var det ingen människa som omkom i raset och brytningen fortsatte i rasmassorna!
Christoffer Polhem gjorde 1700-1716 revolutionerande konstruktioner för att förbättra upptagningen av malm. Carl von Linné besökte gruvan på 1730-talet och gjorde en målande beskrivning av de 1200 gruvarbetarnas vardag.
1992 stängdes gruvan för brytning och är i dag ett av de stora besöksmålen i Falun med museum och besöksgruva.
Lugnet
Fritidsområdet Lugnet är en central mötesplats för idrott, motion och rekreation.
Falun har arrangerat Svenska skidspelen sedan 1952 och staden har sedan dess varit den centrala tävlingsorten för längd och backe i Sverige.
1970 fattades ett beslut om att uppföra riksskidstadion på Lugnet och den nya skidanläggningen av hög internationell klass invigdes i samband med skidspelen 1973. Året efter stod Falun som värd för skid-VM för andra gången. 1954, 1974, 1993 och 2015 är åren som Falun arrangerat ett skid-VM.
Sporthallen, dåtidens största i Skandinavien, och simhallen invigdes den 16-17 december 1972.
Faluns nya och moderna badhus invigdes 17 december 2022.
Läs mer i foldern Välkommen till Falun Pdf, 1.6 MB, öppnas i nytt fönster..