Skyltning vid enskild väg

Det finns regler för när och hur du får skylta vid enskilda vägar. Skyltar är till för att reglera trafik eller för att öka trafiksäkerheten.

Kommunen och länsstyrelsen beslutar

En lokal trafikföreskrift beslutas av kommunen om vägen är belägen inom tättbebyggt område och av länsstyrelsen om vägen ligger utanför tättbebyggt område.

De flesta typer av trafikreglering på enskilda vägar kräver beslut i form av lokala trafikföreskrifter. Det gäller exempelvis:

• Förbud mot trafik med fordon (C2)
• Förbud mot ridning (C14)
• Hastighetsbegränsningar (C31)
• Gångfartsområde (E9)

Ägaren av en enskild väg får inte på eget bevåg sätta upp vägmärken som kräver lokal trafikföreskrift, vilket framgår i vägmärkesförordningen (2007:90).

Självständiga beslut vad gäller enskild väg

Ägaren av en enskild väg, exempelvis samfällighetsförening, får självständigt besluta att:

• Förbjuda trafik med motordrivna fordon av vissa slag (t.ex. C3) enligt trafikförordningen (1998:1276). Förbudet får även avse fordon med viss största bredd, längd eller vikt (t.ex. C18 eller C20).
  
• Anlägga farthinder under förutsättning att farthindren utformas på ett trafiksäkert sätt och märks ut tydligt i enlighet vägmärkesförordningen (2007:90).
• Sätta upp vägmärke E11 med rekommenderad lägre hastighet enligt vägmärkesförordningen (2007:90). För att märket ska få användas måste särskilda åtgärder ha vidtagits eller förhållandena vara sådana att det är lämpligt att färdas med lägre hastighet än den högsta tillåtna.
• Sätta upp varningsmärken (t.ex. A8) enligt vägmärkesförordningen (2007:90).

Observera att vägar som erhåller vägbidrag måste vara öppna för allmän trafik året runt.

Du bör alltid diskutera trafikregleringar och trafiksäkerhetshöjande åtgärder med kommunens handläggare i frågor om enskilda vägar.